Åkte på världens träningspass, helt planerat, på jobbresa i Göteborg. Det hela började när jag skulle hoppa på tågamöget på Halmstad central mot storstaden i norr. Anlände till centralen i god tid, 19 minuter innan avgång, och köpte min biljett. Det var då jag kom på vad jag glömt under min väldigt avslappnade timme på stan. Jag skulle ju lämna tillbaka en bok på biblioteket. Sista dag att lämna tillbaka den var idag, och snål som man är vill man ju inte betala den där kronan i böter som gäller. Nä, det enda alternativet som fanns var att sätta av i en löpduell mot tiden, med alldeles för tung packning på ryggen. Jag slog tiden. Den jäveln. Med fyra minuter kvar till avgång var jag tillbaka på centralen och kunde lugnt sätta mig på tåget och svettas ihjäl.
Väl i Göteborg fortsatte träningen. Jag hade tagit ett extra tidigt tåg för att jag skulle hinna bort till Buttericks och köpa ansiktsfärg inför studentfesten, då just den ljusgröna färgen som jag var ute efter var slut i 035. Hade kollat upp att butiken låg på hörnet på Korsgatan 11, och hade full koll på vart jag skulle när jag åkte upp. Sen visade det sig att det var asmörkt och dimmigt. Och givetvis lyckades jag gå vilse i vad jag fram tills idag kallade min andra hemstad. Efter mycket irrande på bakgatorna runt Östra och Södra Hamngatan lyckades jag till slut, av ren slump, få syn på butikamöget. Då visade det sig att jag tagit fel på Domkyrkan och Hagakyrkan när jag gjorde research, vilket gjorde att jag i själva verket var på väg långt bort ifrån vart jag skulle. En jävla tur med dåligt lokalsinne i det läget.
Färden bar därefter vidare, det var ju bara att ta sig tillbaka mot Drottningtorget för att hitta rätt spårvagn ut till Lisebergshallen. Kom ut på Vallgatan och gick det hållet som jag var bombsäker på att det var. Efter en kvarts promenad började jag undra vart fan jag hade tagit vägen då jag inte kände igen mig längre. Är trots allt allt annat än främmande i Göteborg, så jag bestämde mig för att bara gå tills jag hittade något jag kände igen. Och det dröjde. Till slut dök jag upp nere vid Järntorget och hade lyckats gå en oerhört lång omväg. Tur var då att jag var ute i såpass god tid att det kunde bli ett litet vardagsäventyr. Utan stress började jag istället vandra uppför allén, för då visste jag ju att jag skulle komma rätt. Där har jag gått alldeles för många gånger på väg till Ullevi. Efter ett tag tröttnade jag dock på att gå - fotbollsspelare är inte till för sånt mög, så jag hoppade på spårvagnen och tog mig tillbaka till Drottningtorget.
Väl tillbaka vid centralen gjorde jag ett nytt försök och letade fram vilken vagn som skulle ta mig till Liseberg, och då jag såg att spårvagn nummer 4 passande nog redan stod inne och strax skulle avgå skyndade jag på den. Självfallet glömde jag titta vilken riktning det var jag skulle åka. Istället för att åka med vagnen ut mot Mölndal, och Liseberg, hamnade jag i riktning mot Angered. Och självfallet var det sjukligt långt till första hållplatsen efter centralen. Till slut fick jag komma av spårvagnen vid Gamlestadstorget. Alltså cirka 4 kilometer fel. Fågelvägen. Nedsläckt och sunkigt halvvägs ute i "ghettot". Man kände sig allt annat än säker.
Hoppade till slut på vagn nr 8 som tog mig någorlunda i rätt riktning, och behövde "bara" gå från Ullevi för att komma fram. Eländet var inte över där. Eftersom att jag sen inte hade något portabelt internet med mig var jag tvungen att sitta kvar i Lisebergshallen efteråt för att skriva klart referatet och skicka iväg det. Intervjuer, sammanställande av statistik och det tekniska drog ut på tiden, och när jag hade fått iväg referatet var klockan 21:24. Tåget gick från centralen 21.42, och jag var inte sugen på att sitta i Göteborg en extra timme. Det fanns inga andra alternativ än ännu en kapplöpning mot klockan. En sträcka på drygt två kilometer som skulle klaras av på tio minuter om jag skulle ha tid att köpa biljett. Fullt påklädd. Med tung packning. Trött som en tok. I låg temperatur och dimma.
Med de idealiska förutsättningarna presterade jag över förväntad förmåga, och hann till centralen - då behövde jag bara en biljett också. Sprang bort till Pressbyrån närmast spåret som mitt tåg stod inne på. Kvinnan där förklarade att de inte sålde biljetter, men att det fanns en maskin inne i terminalen. Ut från Pressbyrån, runt hörnet och in på terminalen för att hitta maskinen. Efter fyra misslyckade försök får jag klart för mig att den inte funkar som den ska, och blir lite lätt uppgiven. Då slår det mig att de säljer biljetter i Pressbyrån vid spår 1. Ut på perrongen igen, rusa bort mot spår 1, in i butiken och ber expediten trevligt men jäktat om en biljett, "gärna kvickt om det går". Självfallet var det en rultig tant som jobbade där så hon stressade ju inte direkt. Fick till slut ut min biljett och satt av i världens fart mot spår 12. Med en halvminuts marginal hann jag på tåget och kunde till slut pusta ut. Det dröjde inte många mil innan jag somnade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar