Det har varit en go månad. Lagom mycket träning, och tycker att jag har utvecklat mitt spel en hel del. Mina sömnvanor har fortsatt hålla en låg standard, vilket jag gillar att skylla på träningarna. Det är ju inte helt optimalt att träna 21-22 på vardagar, när man väl är hemma, har hunnit äta och gå ner i varv har klockan hunnit bli tolv, och därefter ska man hinna somna. Ogött.
Skogabycupen i lördags gick fint, imorn väntar slutspel och jag är galet taggad! Kötta.
fredag 25 november 2011
Två privata träningspass i onsdags (löpning och bollbehandling) följdes upp av dubbla pass igår. Fys och basket under idrotten och därefter en timmes futsalspel på kvällen. Träningen gick helt okej. Var följsam i defensiven, agerade lugnt och metodiskt och tjurrusade inte in i dueller. Samtidigt satte jag press på ett bra sätt och hade till och med ett avslut på mål sedan jag gått förbi en försvarare på högerkanten. Allt som allt ett gott pass, och nu är vi laddade för slutspelet i Skogabycupen på lördag.
tisdag 22 november 2011
Jofan, ännu ett futsalpass bakom mig. Var inte något av mina bättre pass direkt, ungefär lika mycket på hugget som sig bör för en mittback inomhus. Vi körde en del taktiksnack och gick igenom vad vi gjorde bra, och mindre bra, i lördags. Hängde med hyfsat i defensiven under spelet och tog ett par offensiva löpningar, men saknar touchen för att riktigt kunna hota. Träningen avslutades med 20 gemensamma upphopp i en cirkel för oss som spelade i lördags (som för övrigt förlorade på träningen). Kötta idrottsdag imorn!
måndag 21 november 2011
Skogabycupen
I lördags begav jag mig söderut till hålornas håla - Laholm. Okristligt tidigt startade Skogabycupen, där vi deltog i grupp 2. Med fyra timmar sömn bakom mig och en otrolig träningsvärk i låren sedan torsdagens mördarlektion var jag måttligt taggad för 3 timmar futsal.
Favorittippade som vi var satte vi fart redan från start. Våxtorp fick ingen chans utan vi dominerade, och med lite mer fokus hade vår 4-0-seger kunnat vara betydligt större. I den andra matchen större vi på lite problem när vi inte riktigt trodde på oss själva, eller i alla fall spelade som det, och således släppte in ett mål redan i tredje minuten mot Skogaby. Vi tuggade oss in i matchen och kunde vända till en 3-1-seger.
I den tredje matchen för dagen ställdes vi mot, av mig favorittippade, BK Walldia. BKW kom med ett riktigt starkt lag med majoriteten startspelare från a-laget, och mycket riktigt blev det en tuff uppgift. De var duktiga på att rulla boll och satte hög press, men vi hängde med bra ändå. Lite mer fokus och koncentration på det viktiga och vi hade kunnat sätta en boll eller två, men det var Vallbergalaget som fick sätta tre skitmål och ta hand om segern i gruppfinalen.
Som en följd av förlusten kom vår avslutande match att bli en direkt avgörande match för vilka som skulle gå vidare. Vi ställdes mot Genevad/Veinge. GIF/VIF hade även de vunnit mot Våxtorp och Skogaby, samt förlorat mot BKW. Dock hade de sämre målskillnad än vi, alltså räckte det med oavgjort för vår del. Matchen blev ett riktigt nervpiller. Vi tog ledningen fem minuter in, och hade kunnat utöka om det inte vore för den mycket duktiga GIF/VIF-målvakten. Istället var det Genevad som kvitterade efter tio minuter, och de sista fem minuterna blev extremt spännande. Trots en straff och ett friläge lyckades vi inte ta ledningen, men det gjorde inte heller GIF/VIF. Vi höll undan och kunde få med oss ett oavgjort resultat, vilket gör att vi nu på lördag spelar slutspel i Skogabycupen.
Efteråt var jag fullkomligt slut. Träningsvärken hade konstant gjort sig till känna, och så fort jag vilade efter matchen blev jag så otroligt stel att jag hade problem att värma upp igen. Konstateras kan att jag definitivt inte ska utöva nån fysträning på torsdag. Det är inte helt optimalt inför ett slutspel bestående av upp till fyra matcher.
Favorittippade som vi var satte vi fart redan från start. Våxtorp fick ingen chans utan vi dominerade, och med lite mer fokus hade vår 4-0-seger kunnat vara betydligt större. I den andra matchen större vi på lite problem när vi inte riktigt trodde på oss själva, eller i alla fall spelade som det, och således släppte in ett mål redan i tredje minuten mot Skogaby. Vi tuggade oss in i matchen och kunde vända till en 3-1-seger.
I den tredje matchen för dagen ställdes vi mot, av mig favorittippade, BK Walldia. BKW kom med ett riktigt starkt lag med majoriteten startspelare från a-laget, och mycket riktigt blev det en tuff uppgift. De var duktiga på att rulla boll och satte hög press, men vi hängde med bra ändå. Lite mer fokus och koncentration på det viktiga och vi hade kunnat sätta en boll eller två, men det var Vallbergalaget som fick sätta tre skitmål och ta hand om segern i gruppfinalen.
Som en följd av förlusten kom vår avslutande match att bli en direkt avgörande match för vilka som skulle gå vidare. Vi ställdes mot Genevad/Veinge. GIF/VIF hade även de vunnit mot Våxtorp och Skogaby, samt förlorat mot BKW. Dock hade de sämre målskillnad än vi, alltså räckte det med oavgjort för vår del. Matchen blev ett riktigt nervpiller. Vi tog ledningen fem minuter in, och hade kunnat utöka om det inte vore för den mycket duktiga GIF/VIF-målvakten. Istället var det Genevad som kvitterade efter tio minuter, och de sista fem minuterna blev extremt spännande. Trots en straff och ett friläge lyckades vi inte ta ledningen, men det gjorde inte heller GIF/VIF. Vi höll undan och kunde få med oss ett oavgjort resultat, vilket gör att vi nu på lördag spelar slutspel i Skogabycupen.
Efteråt var jag fullkomligt slut. Träningsvärken hade konstant gjort sig till känna, och så fort jag vilade efter matchen blev jag så otroligt stel att jag hade problem att värma upp igen. Konstateras kan att jag definitivt inte ska utöva nån fysträning på torsdag. Det är inte helt optimalt inför ett slutspel bestående av upp till fyra matcher.
fredag 18 november 2011
Mööööööög
Av någon konstig anledning tycktes det att mördarfys var en bra idé på idrotten. Tack för det säger jag bara. Otroligt mustigt för benen, och det märkte jag sannerligen av under kvällens träning. Orkade inte mycket, men lyckades trots en emellanåt horribel insats komma tvåa i slutändan. Ypperligt astrött just nu, men sitter uppe bara för att. Vi är ju lediga imorn, då funkar det inte att lägga sig i tid.
På lördag är det dags för den enda egentliga ljuspunkten i futsaldjungeln - Skogabycupen. Är uttagen i matchtruppen, får vi bara se hur mycket speltid det blir. Ska bli gött iaf!
På lördag är det dags för den enda egentliga ljuspunkten i futsaldjungeln - Skogabycupen. Är uttagen i matchtruppen, får vi bara se hur mycket speltid det blir. Ska bli gött iaf!
tisdag 15 november 2011
Hårdträning i den egentliga huvudstaden
Åkte på världens träningspass, helt planerat, på jobbresa i Göteborg. Det hela började när jag skulle hoppa på tågamöget på Halmstad central mot storstaden i norr. Anlände till centralen i god tid, 19 minuter innan avgång, och köpte min biljett. Det var då jag kom på vad jag glömt under min väldigt avslappnade timme på stan. Jag skulle ju lämna tillbaka en bok på biblioteket. Sista dag att lämna tillbaka den var idag, och snål som man är vill man ju inte betala den där kronan i böter som gäller. Nä, det enda alternativet som fanns var att sätta av i en löpduell mot tiden, med alldeles för tung packning på ryggen. Jag slog tiden. Den jäveln. Med fyra minuter kvar till avgång var jag tillbaka på centralen och kunde lugnt sätta mig på tåget och svettas ihjäl.
Väl i Göteborg fortsatte träningen. Jag hade tagit ett extra tidigt tåg för att jag skulle hinna bort till Buttericks och köpa ansiktsfärg inför studentfesten, då just den ljusgröna färgen som jag var ute efter var slut i 035. Hade kollat upp att butiken låg på hörnet på Korsgatan 11, och hade full koll på vart jag skulle när jag åkte upp. Sen visade det sig att det var asmörkt och dimmigt. Och givetvis lyckades jag gå vilse i vad jag fram tills idag kallade min andra hemstad. Efter mycket irrande på bakgatorna runt Östra och Södra Hamngatan lyckades jag till slut, av ren slump, få syn på butikamöget. Då visade det sig att jag tagit fel på Domkyrkan och Hagakyrkan när jag gjorde research, vilket gjorde att jag i själva verket var på väg långt bort ifrån vart jag skulle. En jävla tur med dåligt lokalsinne i det läget.
Färden bar därefter vidare, det var ju bara att ta sig tillbaka mot Drottningtorget för att hitta rätt spårvagn ut till Lisebergshallen. Kom ut på Vallgatan och gick det hållet som jag var bombsäker på att det var. Efter en kvarts promenad började jag undra vart fan jag hade tagit vägen då jag inte kände igen mig längre. Är trots allt allt annat än främmande i Göteborg, så jag bestämde mig för att bara gå tills jag hittade något jag kände igen. Och det dröjde. Till slut dök jag upp nere vid Järntorget och hade lyckats gå en oerhört lång omväg. Tur var då att jag var ute i såpass god tid att det kunde bli ett litet vardagsäventyr. Utan stress började jag istället vandra uppför allén, för då visste jag ju att jag skulle komma rätt. Där har jag gått alldeles för många gånger på väg till Ullevi. Efter ett tag tröttnade jag dock på att gå - fotbollsspelare är inte till för sånt mög, så jag hoppade på spårvagnen och tog mig tillbaka till Drottningtorget.
Väl tillbaka vid centralen gjorde jag ett nytt försök och letade fram vilken vagn som skulle ta mig till Liseberg, och då jag såg att spårvagn nummer 4 passande nog redan stod inne och strax skulle avgå skyndade jag på den. Självfallet glömde jag titta vilken riktning det var jag skulle åka. Istället för att åka med vagnen ut mot Mölndal, och Liseberg, hamnade jag i riktning mot Angered. Och självfallet var det sjukligt långt till första hållplatsen efter centralen. Till slut fick jag komma av spårvagnen vid Gamlestadstorget. Alltså cirka 4 kilometer fel. Fågelvägen. Nedsläckt och sunkigt halvvägs ute i "ghettot". Man kände sig allt annat än säker.
Hoppade till slut på vagn nr 8 som tog mig någorlunda i rätt riktning, och behövde "bara" gå från Ullevi för att komma fram. Eländet var inte över där. Eftersom att jag sen inte hade något portabelt internet med mig var jag tvungen att sitta kvar i Lisebergshallen efteråt för att skriva klart referatet och skicka iväg det. Intervjuer, sammanställande av statistik och det tekniska drog ut på tiden, och när jag hade fått iväg referatet var klockan 21:24. Tåget gick från centralen 21.42, och jag var inte sugen på att sitta i Göteborg en extra timme. Det fanns inga andra alternativ än ännu en kapplöpning mot klockan. En sträcka på drygt två kilometer som skulle klaras av på tio minuter om jag skulle ha tid att köpa biljett. Fullt påklädd. Med tung packning. Trött som en tok. I låg temperatur och dimma.
Med de idealiska förutsättningarna presterade jag över förväntad förmåga, och hann till centralen - då behövde jag bara en biljett också. Sprang bort till Pressbyrån närmast spåret som mitt tåg stod inne på. Kvinnan där förklarade att de inte sålde biljetter, men att det fanns en maskin inne i terminalen. Ut från Pressbyrån, runt hörnet och in på terminalen för att hitta maskinen. Efter fyra misslyckade försök får jag klart för mig att den inte funkar som den ska, och blir lite lätt uppgiven. Då slår det mig att de säljer biljetter i Pressbyrån vid spår 1. Ut på perrongen igen, rusa bort mot spår 1, in i butiken och ber expediten trevligt men jäktat om en biljett, "gärna kvickt om det går". Självfallet var det en rultig tant som jobbade där så hon stressade ju inte direkt. Fick till slut ut min biljett och satt av i världens fart mot spår 12. Med en halvminuts marginal hann jag på tåget och kunde till slut pusta ut. Det dröjde inte många mil innan jag somnade.
Väl i Göteborg fortsatte träningen. Jag hade tagit ett extra tidigt tåg för att jag skulle hinna bort till Buttericks och köpa ansiktsfärg inför studentfesten, då just den ljusgröna färgen som jag var ute efter var slut i 035. Hade kollat upp att butiken låg på hörnet på Korsgatan 11, och hade full koll på vart jag skulle när jag åkte upp. Sen visade det sig att det var asmörkt och dimmigt. Och givetvis lyckades jag gå vilse i vad jag fram tills idag kallade min andra hemstad. Efter mycket irrande på bakgatorna runt Östra och Södra Hamngatan lyckades jag till slut, av ren slump, få syn på butikamöget. Då visade det sig att jag tagit fel på Domkyrkan och Hagakyrkan när jag gjorde research, vilket gjorde att jag i själva verket var på väg långt bort ifrån vart jag skulle. En jävla tur med dåligt lokalsinne i det läget.
Färden bar därefter vidare, det var ju bara att ta sig tillbaka mot Drottningtorget för att hitta rätt spårvagn ut till Lisebergshallen. Kom ut på Vallgatan och gick det hållet som jag var bombsäker på att det var. Efter en kvarts promenad började jag undra vart fan jag hade tagit vägen då jag inte kände igen mig längre. Är trots allt allt annat än främmande i Göteborg, så jag bestämde mig för att bara gå tills jag hittade något jag kände igen. Och det dröjde. Till slut dök jag upp nere vid Järntorget och hade lyckats gå en oerhört lång omväg. Tur var då att jag var ute i såpass god tid att det kunde bli ett litet vardagsäventyr. Utan stress började jag istället vandra uppför allén, för då visste jag ju att jag skulle komma rätt. Där har jag gått alldeles för många gånger på väg till Ullevi. Efter ett tag tröttnade jag dock på att gå - fotbollsspelare är inte till för sånt mög, så jag hoppade på spårvagnen och tog mig tillbaka till Drottningtorget.
Väl tillbaka vid centralen gjorde jag ett nytt försök och letade fram vilken vagn som skulle ta mig till Liseberg, och då jag såg att spårvagn nummer 4 passande nog redan stod inne och strax skulle avgå skyndade jag på den. Självfallet glömde jag titta vilken riktning det var jag skulle åka. Istället för att åka med vagnen ut mot Mölndal, och Liseberg, hamnade jag i riktning mot Angered. Och självfallet var det sjukligt långt till första hållplatsen efter centralen. Till slut fick jag komma av spårvagnen vid Gamlestadstorget. Alltså cirka 4 kilometer fel. Fågelvägen. Nedsläckt och sunkigt halvvägs ute i "ghettot". Man kände sig allt annat än säker.
Hoppade till slut på vagn nr 8 som tog mig någorlunda i rätt riktning, och behövde "bara" gå från Ullevi för att komma fram. Eländet var inte över där. Eftersom att jag sen inte hade något portabelt internet med mig var jag tvungen att sitta kvar i Lisebergshallen efteråt för att skriva klart referatet och skicka iväg det. Intervjuer, sammanställande av statistik och det tekniska drog ut på tiden, och när jag hade fått iväg referatet var klockan 21:24. Tåget gick från centralen 21.42, och jag var inte sugen på att sitta i Göteborg en extra timme. Det fanns inga andra alternativ än ännu en kapplöpning mot klockan. En sträcka på drygt två kilometer som skulle klaras av på tio minuter om jag skulle ha tid att köpa biljett. Fullt påklädd. Med tung packning. Trött som en tok. I låg temperatur och dimma.
Med de idealiska förutsättningarna presterade jag över förväntad förmåga, och hann till centralen - då behövde jag bara en biljett också. Sprang bort till Pressbyrån närmast spåret som mitt tåg stod inne på. Kvinnan där förklarade att de inte sålde biljetter, men att det fanns en maskin inne i terminalen. Ut från Pressbyrån, runt hörnet och in på terminalen för att hitta maskinen. Efter fyra misslyckade försök får jag klart för mig att den inte funkar som den ska, och blir lite lätt uppgiven. Då slår det mig att de säljer biljetter i Pressbyrån vid spår 1. Ut på perrongen igen, rusa bort mot spår 1, in i butiken och ber expediten trevligt men jäktat om en biljett, "gärna kvickt om det går". Självfallet var det en rultig tant som jobbade där så hon stressade ju inte direkt. Fick till slut ut min biljett och satt av i världens fart mot spår 12. Med en halvminuts marginal hann jag på tåget och kunde till slut pusta ut. Det dröjde inte många mil innan jag somnade.
torsdag 10 november 2011
Idrott B + träningspass = schleten.
Ett sjukt intensivt och gött idrott b-pass uppföljdes med ett sjukligt intensivare och lika göttigt träningspass ikväll. Spöket som gjort mig mögdålig i Trönningehallen har försvunnit, kände mig riktigt pigg ikväll. Futsal, tre lag, herre på täppan, tre minuter eller två mål var det som gällde. 5-6 spelare per lag och två målvakter som stod hela tiden medförde möjlighet till täta byten = hög intensitet. Sjukt najs.
Mitt lag klarade sig hyfsat bra, vi inledde med en seger i första matchen men följde upp det med en period av oavgjorda matcher. Oavgjort ger ingen poäng i vår interna poängliga. Samtidigt som det gula laget stack iväg och vann det mesta satt vi nervöst kvar och försökte bara hålla borta lag orange som var bakom oss. Det var inga problem. De orangea (ledda av Jussie) gjorde ett enda mål på hela timmen, och vann endast en match som kom mot slutet. Vi ställdes mot dem i en avgörande match om vilka som skulle ta jumboplacering - en match som vi gick segrande ur sedan vi stått för en exemplarisk insats som kunde avgjorts tidigt sedan jag tagit ner en långboll på bröstet och skickat iväg en väl avvägd djupledsboll. Passningen förvaltades tyvärr inte väl nog utan avslutet tog i stolpen. Det spelade i alla fall ingen roll, för vi tog hem segern med 1-0 och säkrade där andraplatsen, och fick spela en avgörande "final" - alltså sista matchen för träningspasset.
I finalen ställdes vi mot det gula laget, de som vunnit allt de tittat på tidigare ikväll. Då plockade vi fram formen som vi saknat tidigare. Vi försvarade oss exemplariskt, så efter tre minuter var ställningen fortfarande 0-0. I och med att det handlade om en final körde vi dock vidare till första målet, ett mål som strax kom. Vi hade ett uppspel längs högerkanten, ytterforwarden tog med sig bollen och slog iväg en chansboll mot mål. Själv hade jag smugit upp på den bortre stolpen och kunde helt omarkerad vricka in avgörandet med högeryttersida, hur säkert som helst. Handlar om att plocka fram förmågan när det verkligen gäller något ;)
Nu är jag så otroligt jävla trött att jag håller på att somna i stolen, men kände att det var lika bra att ta tag i skrivandet av det här inlägget medan jag fortfarande kommer ihåg det. Anar att du vill ha en uppdatering efter varje träningspass - lika bra att ta tag i det.
Otroligt go dag, känner att den varit givande i och med att jag inte lär ha några, annars sedvanliga, problem med att somna ikväll. Gott snack!
Mitt lag klarade sig hyfsat bra, vi inledde med en seger i första matchen men följde upp det med en period av oavgjorda matcher. Oavgjort ger ingen poäng i vår interna poängliga. Samtidigt som det gula laget stack iväg och vann det mesta satt vi nervöst kvar och försökte bara hålla borta lag orange som var bakom oss. Det var inga problem. De orangea (ledda av Jussie) gjorde ett enda mål på hela timmen, och vann endast en match som kom mot slutet. Vi ställdes mot dem i en avgörande match om vilka som skulle ta jumboplacering - en match som vi gick segrande ur sedan vi stått för en exemplarisk insats som kunde avgjorts tidigt sedan jag tagit ner en långboll på bröstet och skickat iväg en väl avvägd djupledsboll. Passningen förvaltades tyvärr inte väl nog utan avslutet tog i stolpen. Det spelade i alla fall ingen roll, för vi tog hem segern med 1-0 och säkrade där andraplatsen, och fick spela en avgörande "final" - alltså sista matchen för träningspasset.
I finalen ställdes vi mot det gula laget, de som vunnit allt de tittat på tidigare ikväll. Då plockade vi fram formen som vi saknat tidigare. Vi försvarade oss exemplariskt, så efter tre minuter var ställningen fortfarande 0-0. I och med att det handlade om en final körde vi dock vidare till första målet, ett mål som strax kom. Vi hade ett uppspel längs högerkanten, ytterforwarden tog med sig bollen och slog iväg en chansboll mot mål. Själv hade jag smugit upp på den bortre stolpen och kunde helt omarkerad vricka in avgörandet med högeryttersida, hur säkert som helst. Handlar om att plocka fram förmågan när det verkligen gäller något ;)
Nu är jag så otroligt jävla trött att jag håller på att somna i stolen, men kände att det var lika bra att ta tag i skrivandet av det här inlägget medan jag fortfarande kommer ihåg det. Anar att du vill ha en uppdatering efter varje träningspass - lika bra att ta tag i det.
Otroligt go dag, känner att den varit givande i och med att jag inte lär ha några, annars sedvanliga, problem med att somna ikväll. Gott snack!
onsdag 9 november 2011
Träningssummering Oktober
Helvete i fan då, en liten summering råkade visst bli bortglömd i all hast. Bättre sent än aldrig? Fint folk kommer sent?
Jaja, september månad präglades av en otrolig massa futsal (ypperligt för någon med min spelstil). Inledningsvis klarade jag mig helt okej, vaderna har börjat vänja sig vid hård underlag så de tar inte riktigt lika mycket stryk som för något år sedan. Hänger med i tempot så gott det går och försöker då och då hinna med att sparka ner någon lite lätt mest för sakens skull. Kan ju inte tappa formen bara för att vi är inomhus!
Det såg ut att sluta positivt då jag ryckte upp mig rejält spelmässigt den andra hälften av månaden, men det hela spolierades fullständigt när jag avslutade månaden med en riktig katastrofträning som jag mest vill glömma. Inget stämde och det fick diverse dörrar och väggar känna på när frustrationen behövde komma ut.
I vanlig ordning har jag lite svårt att se riktigt hur den senaste månaden har påverkat mig rent hälsomässigt - tror det är lättare att se sådana förändringar om man går från att inte träna alls till att träna regelbundet. Dock går det inte att förbise hur stor betydelse idrotten har för mig i vardagslivet ändå. Den ger otroligt mycket underhållning, förbättrar dygnsrytmen en gnutta, lär ut samarbete och gör mig mer fokuserad i skolan. Det kan knappast vara en tillfällighet att jag har höjt med helt galet mycket betygsmässigt sedan jag började med fotbollen för ett gäng år sedan.
Gott snack.
Jaja, september månad präglades av en otrolig massa futsal (ypperligt för någon med min spelstil). Inledningsvis klarade jag mig helt okej, vaderna har börjat vänja sig vid hård underlag så de tar inte riktigt lika mycket stryk som för något år sedan. Hänger med i tempot så gott det går och försöker då och då hinna med att sparka ner någon lite lätt mest för sakens skull. Kan ju inte tappa formen bara för att vi är inomhus!
Det såg ut att sluta positivt då jag ryckte upp mig rejält spelmässigt den andra hälften av månaden, men det hela spolierades fullständigt när jag avslutade månaden med en riktig katastrofträning som jag mest vill glömma. Inget stämde och det fick diverse dörrar och väggar känna på när frustrationen behövde komma ut.
I vanlig ordning har jag lite svårt att se riktigt hur den senaste månaden har påverkat mig rent hälsomässigt - tror det är lättare att se sådana förändringar om man går från att inte träna alls till att träna regelbundet. Dock går det inte att förbise hur stor betydelse idrotten har för mig i vardagslivet ändå. Den ger otroligt mycket underhållning, förbättrar dygnsrytmen en gnutta, lär ut samarbete och gör mig mer fokuserad i skolan. Det kan knappast vara en tillfällighet att jag har höjt med helt galet mycket betygsmässigt sedan jag började med fotbollen för ett gäng år sedan.
Gott snack.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)